A

Ska börja dagens inlägg med att berätta vad som hände igår:

Jag satt på min spanskalektion (sista lektionen för dagen) och sträckte på nacken pga av att jag hade blivit lite stel. Helt plötsligt knakade det till ordentligt och smärtan blev enorm. Efter tio sekunder började jag se suddigt och även hörseln blev sämre. Jag blev varm i kroppen och kände mig tung, min tanke var: jag håller på o dö!
Jag vet att det låter töntigt att tänka så men jag har aldrig känt en sån obehaglig känsla innan och jag var så fruktansvärt rädd, speciellt eftersom synen och hörseln försämrades och jag att inte kunde röra min nacke pga av att jag knäckt till den.
Mina klasskompisar agerade snabbt och lade ner mig på golvet. Väl där nere blev min syn och hörsel klar igen... Vilken lättnad! Skolsköterskor/lärare kom dit och undersökte mig lite smått. Jag kunde inte röra nacken och de vågade därför inte flytta mig ifall de skulle försämra tlllståndet jag befann mig i. De blev tvugna att ringa ambulans som kom och hämtade upp mig i skolan. De packade in mig på en bår och nackkragen satt stenhårt så jag inte kunde röra mig.
Jag kördes till akuten där jag och mamma spenderade resten av kvällen. Det togs röntgenbilder och det blev ett evigt väntande. När doktorn sedan skulle undersöka mig var det inte lätt. Så fort han rörde vid nacken så var det som knivar som sköt in och jag bara skrek och grät. Jag fick smärtstillande och de ville att jag skulle stanna över natten. Dock blev det inte så, jag vill inte. Efter en halvtimma började tabletterna värka och jag kände inte lika mycket, alltså kunde jag åka hem.
Inte någon trevlig kväll och slutsvaret på allt är att jag nu har en kraftig nackspärr. Känns inte alls kul får jag säga, man känner sig som en stel pinne och måste vrida hela kroppen så fort man ska titta åt ett håll.

Men det är sånt som händer, inget att ligga o lipa över nu. Det som hänt har hänt och nu ser jag bara framåt och ska så gott det går jobba upp nackens muskler med sjukgymnastik.
Doktorn uttryckte sig väldigt noga om att jag var tvungen att trappa ner på något av mina intressen och saker jag pysslar med eftersom det är stressen som har orsakat det här. Dock är det inte lätt, jag vet inte vad jag ska trappa ner på? Jag älskar ju att ha saker att göra och träffa folk så mycket jag kan, men antar att jag borde lyssna på vad doktorn och alla andra säger..

Jaja, till dagens aktiviteter:
Jag tog mig upp ur sängen efter några smärtstillande och genomförde skoldagen med tre lektioner och två möten. Kan inte låta bli att gå till skolan, jag missar alldeles för mycket vilket gör mig ännu mer stressad. Dock har jag bara lyssnat på genomgångar, inget skrivande.
Efter det kilade jag till rådhuset för en fika som blev mycket trevlig och mysig!
Nu sitter jag här hemma och ska strax lägga mig framför tvn med en värmekudde, bara slappna av hela kvällen och invänta Grey´s Anatomy kl nio!

Idag har jag längtat otroligt mycket till sommaren. Att gå upp på morgonen och äta en god frukost i uterummet, därefter sola och bada och på kvällen bara umgås med vänner. Låter inte det underbart?

Sommaren 2008