A

Känslan går bara inte att förklara. Det är inte ofta jag blir arg, men blir jag arg så blir jag riktigt arg. Och nu är det en sådan stund. Egentligen vet jag inte om jag ska kalla det arg. Besviken är kanske ett bättre ord. Eller både och, varför inte? 
Det vill mycket till för att få mig att tippa över den här gränsen, jag är bra på att samla allting som känns jobbigt långt bak i huvudet och bara tränga undan det och se positivt på allt istället, se möjligheterna, men nu, för bara någon minut sen puttade något till mig.
Jag har egentligen inte tid att bli puttad över kanten nu. Jag har massor som måste göras. Jag måste framför allt plugga. Matte!
Och snart är det samling i arenan. Match mot Fröjered.
Det är dem stackarna som kommer få ta del av mina aggressioner som kommer att komma ut.
Stackars Fröjered.